Magnus

Att paddla långt

Tankar kring att paddla långt: längre än vanligt eller jättelångt

Skillnader på en lång långfärd och vanliga turer

Att paddla en långfärd med förutbestämd start och slut skiljer sig på många sätt mot att paddla en dagstur eller att vara på tälttur över en helg. På en längre färd ställs man ofta inför långa överfarter i mycket vågor och vind. Det händer inte i samma utsträckning på en kortare färd utan ett bestämt mål, eftersom man då lätt kan anpassa sin färdväg efter vädret. Om rutten är bestämd i förväg har man inte samma möjlighet. Därför blir man ofta mycket mer exponerad för vågor och vind på en längre färd. Om färden är lång är det också sannolikt att man har lagt rutten ut till områden dit man inte hinner paddla på kortare turer. Av naturliga skäl är dessa platser ofta mer utsatta för vågor och vind.

Under planeringen tar entusiasmen ofta överhanden, man planerar efter bra väder och har därför ingen marginal vid mycket väder. Det kan resultera i att man "inte har tid att vara inblåst". Det kan bli ännu en anledning till att man paddlar mer exponerat än tänkt. Genom att planera en färd med tight tidsmarginal kan man redan på planeringsstadiet försätta sig i problem.

Många planerar sin paddling efter vädret. Det vill säga, de funderar på att paddla en kvällstur, dagstur eller en helgtur, men avvaktar med att bestämma sig definitivt tills dagen innan, då väderleksprognosen är säkrare. Många avstår från att paddla om prognosen förutspår vind eller regn. Det finns naturligtvis ingen anledning att paddla om man inte vill och det tyder självklart på gott omdöme att inte paddla i väder man inte är tränad för att paddla i (eller inte vill paddla i). Men om man är ute på en längre färd där man har bestämt sig för att paddla från A till B blir allting väldigt annorlunda. Då kan man inte välja på samma sätt. Även om man har planerat lugna dagsetapper kan man bli tvungen att paddla, tex om mat eller dricksvatten börjar ta slut.

Den vanliga "kajakjoggingrundan" hemmavid som man paddlar ofta, ligger vanligtvis skyddad i en liten sjö, inne i en vik eller innanför skyddande öar. Det innebär att även om det blåser mycket vet du precis vilken väg du ska välja för att hamna så mycket som möjligt i lä. Du vet var vågorna brukar bli störst och var det blåser som mest. Antagligen väljer du riktning för att ha medvind i stället för motvind på de mest utsatta sträckorna.

Sammantaget innebär det att man ofta blir betydligt mer utsatt för vågor, vind, regn och kyla på en längre färd än på kortare turer. Ett bra sätt att förbereda sig för de förhållanden man möter på en längre färd är att paddla året runt, oavsett väder. Naturligtvis alltid inom gränsen för sin kapacitet och gärna tillsammans med erfaret sällskap som kan ge en lagom utvecklingstakt. Enda sättet att utvecklas och lära sig mer, är att prova saker man inte provat tidigare.

Meteorologerna varnar ofta för värsta tänkbara scenario, därför blåser och regnar det ofta mindre än meteorologerna varnat för. Många av mina finaste färder har varit de där väderleksprognosen varit avskräckande. Dels för att man har låga förväntningar, och dels som en följd av att om man ofta paddlar i kyla, regn, hård vind etc, lär man sig att hantera det genom att utveckla rutiner och utrustning.

Ett bra sätt att vänja sig vid att paddla i större vågor om man sällan har möjlighet att paddla på öppet hav, är att paddla en rankare kajak på lugna vatten. Att paddla en rank kajak i små vågor har stora likheter med att paddla en stadigare kajak i större vågor.

Vattnet i ytterskärgården är ofta kring tio grader på sommaren. Om det blåser kraftigt utifrån havet kan luften kylas ned av vattnet och bli lika kall som vattnet. Tio grader i kombination med paddling i hård motvind kan kyla händerna så pass att det är nödvändigt med paddelhandskar. Att kliva i land blöt och trött på en låg kobbe utan lä kan vara riktigt kallt, trots att det är mitt i sommaren.

Många har upplevt att de haft otur med vädret på en långfärd. De tycker helt enkel att det blåst och regnat ovanligt mycket. Det tror jag i många fall beror på att deltagarna är vana vid att paddla i en miljö som är betydligt mindre utsatt, där de dessutom kan välja både tillfälle och rutt. Dessutom är det så att på längre färder har man mer tid. Det innebär att man hinner ta sig längre ut till mer väderutsatta platser. När det blåser och regnar på en utsatt plats upplever man det som att det är mycket mer väder än vad man skulle uppleva om man vid samma tidpunkt i stället paddlade sin vanliga runda på de mer skyddade hemmavattnen. En annan parameter är naturligtvis att man på längre färder inte har samma lokalkännedom. Självklart blir man mindre utsatt för vädret hemmavid eftersom man känner till de mest skyddade rutterna, rastplatserna etc.

Man blir inte inblåst där man vill

På en längre färd blir man ibland inblåst. Det vill säga, man väljer att inte paddla därför att man bedömer att det blåser för mycket. Man borde inte förlora tid på det, man behöver ju i alla fall vila och fylla på förråden av mat och vatten. Dessutom är det ju trevligt att ibland bara ligga i tältet och vila eller bara sitta ute i naturen och ha det bra.

Det är dock sällan man blir inblåst på en plats där det finns mat och vatten. Och av obegriplig anledning brukar man dessutom hamna på de sämsta tältplatserna vid dessa tillfällen. Av naturliga skäl vill man heller inte sitta ute och titta på fåglar eller solnedgången om det blåser och spöregnar. När man blir inblåst har man dock goda möjligheter att vila. Men det kan vara oerhört frustrerande och svårt att vila, eftersom man helst av allt vill paddla vidare.

Frustration

Under blåsiga perioder blir man tvungen att anpassa hela tillvaron efter vinden. Det kan innebära att man vaknar på morgonen, ivrig att komma iväg, men väderleksrapporten och vinandet i träden gör det klart att det blåser för mycket för att paddla den förestående överfarten på t.ex. tio km. Frustrationen stiger. Det är långt till målet och om tre dagar måste du vara på jobbet.

Du lyssnar på varje väderleksrapport. Det skall blåsa kuling i två dagar till. Du inser att du inte kommer att hinna till jobbet om tre dagar. Du tältar i lä och tillbringar hela dagen med att lyssna på väderleksrapporter och gå över till andra sidan av ön för att titta på vågorna och se hur mycket träden svajar. Frustrationen ökar för varje timme. Du känner dig utlämnad och maktlös. Om vinden, trots prognosen, lugnar sig, måste du vara beredd att ge dig av med kort varsel. Du funderar på att packa ihop tältet så du kommer iväg snabbare, men du vet att du då kommer att få sämre vila under tiden som du väntar. Bäst att gå över till andra sidan ön igen och se om vinden lugnat sig sedan du var där för trettio minuter sedan...

Du tittar på kartan för tionde gången. Framför dig har du en överfart på tio km. Därefter är det tät skärgård. Om du bara var på andra sidan! Det blåser 10-12 m/s medvind, du överväger åter att paddla överfarten, men inser än en gång att det blåser för mycket. Du vet att om du bara kom över till andra sidan skulle du flyga fram bland öarna i underbar medvind. Du borde kanske paddla ändå? Nej, överfarten är för lång i den här vinden. Frustration!

Du förbannar sig själv för att du inte paddlade över i går kväll. Det var en stilla kväll, men du var trött. De senaste tre dagarna hade du paddlat fjorton mil och du hittade en jättefin tältplats. Ännu mer frustration, du borde ha paddlar över i går kväll även om du var trött! Eller var du för trött? Hade du klarat det?

Klockan sju på kvällen har du lugnat dig, du inser att det är dags att varva ned efter en frustrerad dag, du börjar fundera på att äta middag, rotar runt lite i matpåsen. Du är trött. Hela dagen har du vankat av och an. Du inser att du i stället borde ha legat ned och vilat. Nåja, nu är det ju snart dags att sova.

Då upptäcker du att vinden har mojnat. Panik! Fort ihop med tältet och packa kajaken. Du äter något på stående fot under tiden som du packar. Det är bråttom. Klockan tio är det mörkt!

Du vet att du måste paddla över. Prognosen de närmsta dagarna är kuling. Men även vid sådana prognoser lugnar sig vinden ibland under korta perioder. Då gäller det att passa på. I morgon går det antagligen inte att paddla. Om det går att paddla, måste du paddla. Kommer du över i kväll vet du att du kan fortsätta i morgon även om det blåser mycket. Framöver är det bra skydd av en tät skärgård i flera mil.

Du förbannar dig själv och meteorologerna. När du planerade långfärden avsatte du ett visst antal dagar till en bestämd rutt. Du visste att det var optimistiskt eftersom du hade en mycket liten tidsmarginal för blåsiga dagar, men entusiasmen hade tagit överhanden under planeringen. Du ville ju se alla de här platserna!

Du sätter dig i kajaken. Strax känner du dig lugnare. Äntligen på väg! Du tittar dig omkring. Trädtopparna rör sig inte och havet ligger stilla. Du tittar på molnen. Än en gång förbannar du dig över att du inte lärt dig vad de betyder. Prognosen är ju kuling, men det blåser inte. Är det klokt att göra en överfart på tio km? Kommer det att börja blåsa när du är halvvägs?

Du paddlar över, men är rädd hela tiden.

Lycklig når du andra sidan. Det börjar bli mörkt. Du vet att du borde kliva i land, men finner ingen enkel landstigningsplats. Vädret är perfekt, till och med lite svag medvind nu. Du paddlar ett par kilometer till, det är skönt att komma framåt efter att ha varit inblåst hela dagen. Kanske finns en bra tältplats på den där ön med två vikar på nordsidan? Det gör det inte. Strandlinjen är full av stora stenbumlingar. Snart är kvällen kolsvart. Frustration igen!

Då jag paddlade HBB blev jag vid ett tillfälle sittande sexton timmar i sträck i kajaken. Det "råkade" bli mörkt. Min pannlampa var mycket svag och jag såg inte strandlinjen. Jag vågade helt enkelt inte att kliva i land. Så jag paddlade hela natten.

Magnus Fischer 2007-12-20

Några ord om Rädsla

I Nordnorge passerade jag vid ett tillfälle ett vrak som låg uppspolat på en udde. Förlista fartyg har jag hört talas om. Men jag hade aldrig sett ett. Intrycket förstärktes av att vraket var krossat i flera delar. Detta trots att fartyget var byggt i metall. Jag visste inte vad som hade hänt eller hur det hade gått till, men min hjärna spelade på eget initiativ upp en massa hemska filmer i mitt huvud. Sittandes i min lilla kajak var det mycket lätt att föreställa mig den rädsla sjömännen kände när de maktlösa drev mot den steniga udden. Kanske krossades de tillsammans med sitt fartyg.

Jag har tänkt många gånger på det där vraket. Och på mig i min lilla kajak. Visst, lite spänning kan förgylla tillvaron. Men det var inte riktigt så jag upplevde det då. Rädslan var alltför nära och alltför konkret. Det tär hårt på psyket att under långa perioder vara rädd för att dö.

Den här typen av tärande rädsla kan jag även känna i Stockholms ytterskärgård. Jag tycker om att paddla i stora vågor på öppna vatten. Men jag vet vad som kan hända om man kapsejsar i kallt vatten. Rädslan kan naturligtvis förebyggas genom att endast paddla när det är lugnt väder. Men i praktiken går det inte om man vill göra de färder och se de platser jag vill. Dessutom tycker jag det är roligt att paddla i vågor. Och jag är duktig på det. Så sannolikheten för att det skall gå snett bedömer jag som liten. Men det räcker naturligtvis att det går snett bara en endaste gång.

Bästa sättet att hantera rädsla i kajaken är naturligtvis att förebygga uppkomsten av rädsla genom att helt enkelt se till att man inte utsätter sig för förhållanden som kan tangera ens förmåga. Men i praktiken är det inte så roligt, och det blir också svårt att utvecklas. Dessutom är det ofta svårt att bedöma hur svåra förhållandena kan bli.

Jag har ingen bra metod för att undvika rädslan. Den finns där. Det har jag accepterat. I svåra situationer vet jag att den kommer och jag har lärt mig att hantera den. Jag blir inte överraskad.

Längs den norska kusten kände jag ofta en långvarig, tärande rädsla. "Vad kan hända vid nästa udde?", "Hur kommer de där molnen att utvecklas? Kommer de med kuling?", "Går det att kliva i land inom en timme?" etc. För det mesta blir jag i svåra situationer så koncentrerad och upptagen av själva paddlingen att jag inte tänker på vad som kan hända om jag kapsejsar eller brakar in i ett grund. Jag har helt enkelt inte simultankapacitet nog att inse att jag kanske borde vara rädd. I stället paddlar jag och har skitkul.

Att vara rädd är naturligt, men om man är "ovanligt" rädd för vågor och känner obehag inför alla överfarter eller helt enkelt är rädd för vatten, tycker jag inte att man bör försöka träna bort rädslan. I stället bör man låta bli att paddla. Att utsätta medpaddlare för denna potentiella risk är ojuste och oacceptabelt. Att paddla ensam med sådana känslor förefaller både onödigt och korkat.

Andra jobbiga saker

Alla har vi våra akilleshälar. På Skandinavienturen tvättade jag mig ungefär en gång i veckan. Jag luktade så illa att jag ofta fick kväljningar. Störst var problemet när jag satt i tältet och tog av mig byxorna efter en dags paddling. Uhh... fruktansvärt.

Det här är ett problem som hade varit väldigt lätt att förebygga. Att blaska av sig i havet är ju lätt gjort. Ändå gjorde jag det inte. Det beror på att jag upplevde det som än värre att stå naken i vinden och regnet. Kallt. Brrr!

Numera tar jag mig i kragen och uthärdar kylan. Jag lider ofta av det, men jag har lärt mig att det aldrig blir så kallt och obehagligt som jag föreställer mig att det skall bli. Självklart är det skönt efteråt, men på Skandinavienturen (och de flesta turerna inför den...) mäktade jag inte med tröskeln för att nå dit. Tolv timmar på havet tärde så hårt att jag helt enkelt inte orkade med fler jobbiga saker. Jag ville bara äta och sova så fort som möjligt.

Att känna sig fräsch påverkar naturligtvis humöret oerhört mycket i positiv riktning.

080203

Att planera en långfärd

Varför paddla långt?

Dröm eller mål?

Att genomföra en MiniExpedition innebär att man bestämmer sig för att gör det, och sedan satsar man stenhårt för att genomföra den. Man måste noga tänka genom vad det innebär innan man bestämmer sig. Planering, praktiska förberedelser och genomförande kommer att ta mycket tid, vilket innebär att andra saker måste prioriteras bort. Allt sådant måste tänkas igenom noga innan man bestämmer sig. Vill jag verkligen göra det här? Och vill jag verkligen prioritera bort allt annat som jag inte kommer att hinna göra?

Ofta kan det ju vara så att man funderar på att någon gång göra något speciellt, planerar lite löst och pratar om det med andra. Men egentligen har man inte alls för avsikt att verkligen göra det. Det är skillnad på mål och drömmar. Det är inte fel att ha drömmar. Antagligen är det bra. Man behöver ju inte göra allt man funderar på. Många mål börjar dessutom som drömmar. Kanske omvandlas en dröm till ett mål i samma stund som drömmen kompletteras med en tidsplan.

Vill jag verkligen?

Det är bara om man verkligen vill något som man är beredd att prioritera bort annat för att nå det målet. Det innebär att man måste välja bort saker långt i förväg, och om man inte vill göra dessa prioriteringar, då bör man inte ens fundera på en expedition. Jag tror också det är lättare att verkligen vilja göra någonting om man själv kommer på idén, funderar och låter idén växa fram under en längre tid.

Jag tror sannolikheten att lyckas är mindre om man hakar på någon annans idé när allt är färdigplanerat. Man kan ju inte komma på allt själv, ofta är det roligare att göra saker tillsammans med andra. Men om man bestämmer sig för att göra något och verkligen tänker satsa för att göra det, tror jag att man har bäst förutsättningar att lyckas om viljan kommer inifrån. Det vill säga att man själv kommer på idén, eller är med tidigt i processen när idé och planering utformas.

Do eller done?

Det är stor skillnad på att vilja göra något och att vilja berätta att man har gjort det. Då jag kom hem efter att ha paddlat, cyklat och gått 6 820 km runt Skandinavien märkte jag att många skulle vilja ha gjort det. Men ingen annan hade gjort det.

Den stora skillnaden var att jag inte bara ville ha gjort det, jag ville göra det. Det är väldigt stor skillnad. Jag skulle aldrig ha kunnat pressa mig så hårt bara för att kunna berätta att jag hade gjort det. Jag ville se bergen, stränderna, havet, sjöarna, skogarna, sälarna, örnarna, havsuttrarna, soluppgångarna och allt annat. Det ville naturligtvis även många andra. Men jag var även beredd att göra alla ekonomiska, sociala och fysiska uppoffringar. Dessutom vågade jag försöka. Det är kanske den enskilt viktigaste faktorn för att kunna lyckas. Naturligtvis under förutsättning att man är kapabel.

Det kanske inte spelar någon roll?

Somliga samlar på tvålar, tomtar eller tändsticksaskar. Det kan ju tyckas både knäppt och meningslöst, men oavsett orsaken bakom, är det ju fascinerande att någon t.ex. har samlat på sig hundratals tvålar i en bokhylla. Djupt engagemang är alltid fascinerande. Kanske är engagemanget mer intressant än konsekvenserna av engagemanget?

Somliga vill paddla en speciell rutt för att slå rekord, andra får en fix idé till synes från ingenstans, andra vill komma bort från vardagen, andra vill uppleva äventyret osv. Alla har sin egen anledning. Egentligen kanske det inte spelar någon roll varför man vill göra någonting. Däremot kan det vara av mycket stor betydelse varför man gör någonting om man skall göra det tillsammans med någon annan. Vad vill t.ex. de andra deltagarna göra om vädret omöjliggör att paddla den tänkta rutten?

Paddla hur? - Olika strategier (same, same, but different)

Att planera och genomföra en långfärd handlar om att förebygga och lösa problem. Allt från att bestämma rutt, tidsplan, träna paddling, till att skaffa diverse information etc., syftar till att själva turen skall gå så smidigt som möjligt. Men oavsett hur mycket man planerar, kommer det att inträffa en massa oförutsedda händelser. Därför måste man under själva turen alltid improvisera och anpassa sig till det som händer i verkligheten.

En anledning till att förbereda sig väl, är att spara tid under själva färden. Om man tex tränar mycket paddling inför färden kommer man antagligen att kunna genomföra själva paddlingen på kortare tid. Då har åt andra sidan själva förberedelserna kanske tagit lika mycket, eller mer tid, än vad man sparade in på paddlingen som en följd av träningen. Man kommer åt andra sidan antagligen också ha mindre ont i kroppen under själva långfärden än om man paddlar otränad. Risken för att behöva avbryta på grund av skador minskar också avsevärt om man förbereder kroppen ordentligt. Men att paddla mycket inför en långfärd tar också mycket tid.

Var och en måste ju välja vad man vill lägga sin tid på. Man kan lägga oändligt med tid på förberedelser, eller så packar man bara prylarna och sticker iväg. Vissa vill planera varje detalj, andra föredrar att improvisera. Det gäller att hitta en balans man själv gillar.

År 2007 paddlade Jon Ekelund Nilsson HBB tjugoett år gammal. Han var van vid friluftsliv, men hade före start endast paddlat trettio mil i sitt liv. Jon hade inte som ambition att paddla fort. En dag blev han inbjuden att sova i en stuga hos ett äldre par. Dagen därpå hjälpte han dem att handla och måla huset. Han paddlade på nittionio dagar.

En HBB-paddlare letade inför sin paddling upp varenda Konsum- och Ica-affär längs hela Sveriges kust med hjälp av Eniro och markerade koordinater i sin gps och på sina papperskartor. Han ritade in sin idealrutt på kartorna och lagrade rutten i sin gps. På kartorna skrev han in kompassbäringar vid varenda överfart. Han hade långa listor med telefonnummer till allt möjligt. Alla kartor var omsorgsfullt tillklippta för att passa i kartfodralet utan att behöva vikas.

Alla dessa förberedelser tog naturligtvis mycket tid. Tid som t.ex. kan ägnas åt paddling i stället, men under själva färden sparas ju bland annat mycket funderande över var nästa bunkringsmöjlighet finns. Har man dessutom tagit reda på butikernas öppettider, kan man spara mycket frustration. Det kan vara oerhört frustrerande att paddla en omväg till en camping inne i en djup vik någonstans för att hitta en mataffär, bara för att komma underfund med att den lilla sommaröppna butiken stänger kl ett på lördagar... Men det här beror helt på hur man vill göra. Vissa finner en stor charm i att inte ha en aning om var man kan handla mat. På något sätt löser det sig, men det kanske tar mer tid under själva långfärden än om man visste exakta platser från början.

Själv tittade jag inte ens på mina kartor inför min HBB-paddling 1997, det enda jag gjorde var att numrera dem i kronologisk ordning. Att hitta matbutiker var inget större problem, de finns ju där det finns bebyggelse och det går att bedöma hyfsat när man tittar på kartorna. Min strategi har alltid varit att vara psykologiskt förberedd på alla möjliga och omöjliga händelser genom att fundera på hur jag skulle kunna lösa dem. Jag har också alltid lagt mycket tid på att välja utrustning. Och inte minst har jag paddlat mycket. Inför min HBB-start 22 april hade jag paddlat drygt 70 mil innevarande år.

Ungefär en tredjedel av de som påbörjar en HBB-paddling bryter. Orsakerna är naturligtvis många, men det är rimligt att anta att många hade kunnat slutföra sin plan om de hade förberett sig bättre. Man får inte glömma att planera planeringen.

Man kan under sina förberedelser lägga fokus på helt olika saker. Man kan uppenbarligen göra "samma" sak på många olika sätt. Det viktigaste är antagligen att göra som man själv vill.

Att paddla i grupp eller ensam

Att paddla ensam

Många paddlar ensamma. Orsakerna är både många och individuella. Oavsett varför en person väljer att paddla ensam ger det för många en ny dimension på livet. Många människor har ju aldrig varit helt ensamma mer än en dag eller två. Att vara ensam med sig själv under lång tid är något ovanligt. Få har prövat det och osäkerheten inför hur det kommer att vara är för många stor.

Om man är ensam måste man göra alla bedömningar och fatta alla beslut själv. Det är oerhört tillfredsställande att upptäcka att man är kapabel att hantera svåra situationer ensam. Det ger ett bra självförtroende. Men det är också oerhört påfrestande att under lång tid vara tvungen att fatta alla beslut själv. Att aldrig kunna bolla beslut med någon kan tära hårt i längden. Speciellt den typ av beslut som kan vara livsavgörande. Vad händer om vinden ökar mitt ute på överfarten? Vad händer om det kommer ett fartyg när jag passerar den branta udden på andra sidan? Klarar jag svallet? Jag har paddlat över fem mil i dag och jag kommer att vara ännu tröttare när jag kommer över till andra sidan. Kan jag vika av och kliva i land någonstans om jag blir för trött? Vet inte... Vad händer om jag blir trött och inte hittar en landstigningsplats? Då måste jag paddla förbi nästa udde också... eller kan jag vända tillbaka? Hur långt tillbaka finns en möjlig landstigningsplats..? Kommer inte ihåg... var det tre kilometer? Vill jag paddla tillbaka tre kilometer..? Absolut inte! Men var händer om jag inte kan gå iland där framme? Klarar jag att paddla förbi den där udden? Hela havet ligger på mot den där lodräta klippan...

Man kan älta alla parametrar och försöka bedöma sin förmåga i relation till alla variabler i en evighet, men på färd måste man ofta fatta besluten snabbt. Man färdas ju framåt hela tiden och vågor och vind kan ändras på ett ögonblick. Besluten man fattar är viktiga. Gör man en felbedömning kan man dö. Det tär hårt att vara rädd för att dö stora delar av hela dagar flera veckor i sträck. Att ha sällskap kan lätta upp enormt. Men fler personer ger mindre flexibilitet. Det är t.ex. svårare att fatta snabba beslut om en kursändring om det blåser så hårt att de andra inte hör om du ropar.

Att paddla i grupp

En klar fördel med att vara flera är att man får uppleva färden under en mycket längre tid. Man planerar tillsammans, man paddlar tillsammans och efteråt har man gemensamma minnen att dela och återuppleva hela livet. Paddlar man ensam kan man glömma mycket av det som hände under färden. Är man flera är det alltid någon som har minnen från episoder man själv glömt.

Samma målsättning på samma sätt

Ju mer samtrimmad gruppen är vad det gäller rutiner, tillvägagångssätt, tempo m.m., desto fortare kommer gruppen att kunna färdas framåt. Det ligger inte alltid ett egenvärde i att kunna färdas längre och fortare, men för de som kan och vill öppnas fler möjligheter. På de flesta färder är antalet tillgängliga dagar begränsade. Ju fortare gruppen färdas, desto större möjlighet har gruppen att hinna ut till speciella platser långt ut i skärgården dit få människor tar sig. Det är självklart viktigt att grupper består av individer som vill paddla ungefär likadant.

Framför allt är det viktigt att gruppen är homogen med avseende på hastighet, mängden raster, längden på rasterna, start- och sluttider på dagen m.m. Självklart måste gruppen även fungera socialt.

Men även om deltagare i en grupp har samma komforthastighet på vattnet, kan många andra preferenser vara olika. Någon kanske vill stiga upp tidigt på morgonen, paddla klockan sju till tio och sedan ta en lång paus på land ända till fem-sex på kvällen och sedan paddla till skymningen. Dels kan det ju vara en strategi för att undvika de vanligtvis kraftigare vindarna mitt på dagen, dels kanske personen i fråga helt enkelt föredrar en sådan disponering av dagen. Någon annan kanske vill hålla samma dygnsrytm som en vanlig arbetsdag. Båda tillvägagångssätten fungerar naturligtvis bra, och båda personerna kanske paddlar i samma tempo, men de kommer ju att ha svårt att paddla tillsammans eftersom de vill paddla helt olika tider på dygnet. En tredje person kanske vill paddla i samma tempo som de andra två, men från åtta på morgonen till åtta på kvällen, utan att kliva ur kajaken.

Andra skillnader kan visa sig om gruppen blir inblåst. Om väderleksprognosen gör det klart att regn och kulingvindar kommer att råda i två-tre dagar kan väldigt olika intressen uppenbara sig. Någon kanske vill söka sig till ett samhälle, ta in på hotell och leva publiv. Någon annan kanske vill tillbringa dagarna med att ligga ute på en ö och läsa i tältet.

Vid strandhugg på dagarna och på kvällarna kan ju också intressena skilja sig åt. Någon kanske vill gå långa promenader på öarna, titta på fåglar och bada på ödsliga klippor. Någon annan kanske är speciellt intresserad av gamla fyrar och därför vill besöka varenda fyr gruppen paddlar förbi. Kanske vill han eller hon till och med lägga upp rutten så gruppen passerar många fyrar. Någon annan kanske i stället vill gå promenader i gamla kulturbygder och besöka kyrkor och små kapell.

Gruppstorlek

Gruppens storlek har mycket stor betydelse för hur fort gruppen kommer framåt. Ju större gruppen är, desto mer tid tar det t.ex. att hitta en plats där alla tält får plats. Att hitta en landstigningsplats för två kajaker är avsevärt lättare än att hitta en plats för åtta kajaker. En stor grupp måste ofta bära upp de första kajakerna för att resten av kajakerna ska gå att få i land. Bärandet ökar riskerna för att skada både person och materiel. Dessutom är det jobbigt. Det tar även mycket mer tid att sjösätta åtta kajaker än två, speciellt om kajaker har burits upp en bit på land. Med en större grupp blir det fler pauser under dagen, alltid är det någon som måste fixa något. I en liten grupp kan det också vara mycket lättare, och snabbare, att fatta gemensamma beslut.

Om alla ska upp och kissa på en plats där det bara går att få upp två kajaker åt gången, tar pausen kanske fyra gånger så lång tid om gruppen består av åtta personer i stället för två.

Att välja rutt

En logisk rutt

En del vill framförallt sätta rekord, andra vill bara paddla en tur de vill paddla. Jag har alltid valt rutter jag velat paddla, och för mig har de varit logiska. Med logiska menar jag "icke-konstruerade". Att t.ex. "springa naken och baklänges från jordklotets lägsta punkt upp till toppen på Everest, för det har ingen gjort tidigare", är ett exempel på något som få upplever som logiskt. Men för den person som förr eller senare kommer att göra det, är naturligtvis både rutt och tillvägagångssätt mycket logiskt.

Några vänner till mig paddlade från Stockholms skärgård rakt över till Gotska Sandön. Jag valde att inte följa med. Dels för att jag tyckte överfarten på 70 km var för lång, men till stor del för att jag tyckte rutten var ologisk. Jag undrade bland annat varför de inte paddlade åt andra hållet, dvs. från Gotska Sandön till Stockholm. Jag bedömde den riktningen som avsevärt säkrare, eftersom man inte kan missa Stockholms skärgård. Däremot kan man missa Gotska Sandön. Så varför ta den risken när det finns ett säkrare alternativ? Då jag frågade, svarade de: "precis! det gäller att hitta den!". För dem var naturligtvis rutten helt logisk, de ville inte bara utsätta sig för prövningen att paddla själva överfarten, utan även att hitta ön. Naturligtvis hittade de ön. De hade ju två gps:er med sig. Bara den ena gick sönder där ute på havet.

Om jag själv skulle utsätta mig för en dylik risk som en så lång överfart onekligen innebär skulle jag som jag tidigare nämnt, i stället paddla från Gotska Sandön och mot Stockholms skärgård, eftersom det är omöjligt att missa Stockholms skärgård. Jag skulle heller inte bara paddla överfarten, jag skulle bara vara beredd att ta risken en sån lång överfart innebär om själva överfarten var en del i en längre rutt. En logisk rutt för mig skulle vara att paddla från Stockholm till Kalmarsund, över till Öland, Gotland, Fårö och vidare till Gotska Sandön. Detta skulle bl.a. innebära att jag inför den långa överfarten tränat och lärt mig massor under de överfarter som skulle föregå den 70 km långa överfarten tillbaka till Stockholm. Att paddla från Stockholm till Gotska Sandön och sedan ta färjan hem är för mig helt ologiskt.

Att däremot paddla från Sjöhistoriska museet till nordöstra Åland för att titta på sälar och sedan paddla tillbaka är för mig en mycket logisk rutt :)

En tröskel på slutet

Det kan också vara viktigt att ha någon form av intressant eller svårt moment i slutet av en lång tur. Det är annars lätt hänt att man tappar tempo långt innan man är framme. Inför min paddling runt Skandinavien funderade jag mycket på åt vilket håll jag skulle färdas. Båda riktningarna hade många för- och nackdelar. Jag valde till slut att paddla medsols. En av anledningarna var att jag trodde att den andra riktningen skulle bli för tråkig på slutet.

Om jag paddlade motsols skulle jag efter den spektakulära norska kusten och Danmark paddla genom Öresund och komma in i Östersjön. Den sträckan hade jag paddlat tidigare och det var inte den sträckan jag såg fram mot mest. Jag bedömde att det fanns en risk för att jag i samband med att jag paddlade genom Öresund och in på mina "hemmavatten", skulle uppleva det som om jag var hemma. Dessutom är dessa vatten, generellt, lättare att paddla i än Atlanten utanför Norge. Jag var dels orolig för att jag skulle slappna av och bli oförsiktig, men framför allt var jag orolig över att motivationen helt skulle försvinna om jag upplevde det som att jag var framme när jag nådde Östersjön. De tre återstående veckorna skulle då bli lite väl tunga...

Jag valde att paddla medsols och därmed ha överfarten från Åland till Sverige som den sista stora tröskeln att passera. Jag hade paddlat den överfarten flera gånger tidigare, men jag trodde inte jag skulle uppleva det som en slentrianöverfart den här gången. Tidigare gånger jag paddlat över hade det varit mitt i sommaren. Då är det ljust under en stor del av dygnet. Eftersom vindarna ofta är lugnare på morgnar och kvällar är det relativt lätt att hitta en möjlighet att paddla över. Den här gången skulle överfarten ske en kort, mörk och kall höstdag. Jag skulle bli tvungen att paddla över under det korta tidsfönster då det är ljust. Om vädret ökade oväntat skulle det kunna bli svårt att hinna över i dagsljus.

Börja lätt

1995 paddlade jag och Leif Hansson runt Bottenhavet. Vi hade paddlat väldigt mycket tillsammans innan vi startade och kände oss väl förberedda. Vi startade i Vaxholm utanför Stockholm och paddlade upp till Holmöarna utanför Umeå. Där paddlade vi över till Finland, följde kusten söderut, passerade Åland och paddlade över till Sverige och tillbaka till Vaxholm. Det tog en dryg månad och blev min första långfärd på över hundra mil.

Vi gjorde långa överfarter och befann oss ofta långt ute till havs. Vi vande oss successivt vid att dricka, äta och även kissa under ganska gropiga förhållanden. En morgon sade Leffe: "skönt att sitta i kajaken igen, men vet aldrig vad man kan råka ut för när man vinglar runt på land". Och han hade helt rätt. Vi hade uppnått en helt annan nivå av koll i kajaken än vad vi upplevt tidigare. Vi levde ju i våra kajaker.

Det här var en av anledningarna till att jag på min färd runt Skandinavien valde att paddla medsols. Jag ville inte börja med att paddla över Ålands hav efter bara ett par dagar i kajaken. Jag skulle starta direkt efter islossningen, därför visste jag att jag antagligen inte skulle hinna paddla någonting före avfärd.

Att välja riktning

Jag visste också att den vanligaste vindriktningen längs norska kusten under sommaren är nordostlig. Det talar naturligtvis för att det är klokast att paddla från norr till söder. Men det gjorde jag inte. Jag valde att färdas medsols, dels som en följd av resonemangen i ovan stycken, men även av andra orsaker. Jag visste t.ex. att de nordligaste delarna av Norge sannolikt skulle vara mycket svåra att paddla. Om jag färdades motsols skulle det innebära att jag måste färdas norrut på land genom Finland och sedan sätta mig i Nordnorges fruktade hav utan att ha suttit i kajaken på ett par månader. Det bedömde jag som onödigt farligt.

Under min 682 mil långa färd paddlade jag 529 mil. Resten gick eller cyklade jag med kajaken på släp. Under paddlingen hade jag drygt 400 mil motvind. Det var mer än jag trodde det skulle bli, men jag är ändå mycket nöjd med mitt val av riktning eftersom jag bedömde den som den säkraste riktningen.

Om jag däremot skulle paddla en gång till, skulle jag färdas motsols. Nu är jag ju mer erfaren och vet ungefär vad jag skulle ha att vänta.

Att välja rutt och riktning är alltid en kompromiss mellan en mängd olika parametrar, te.x. landtransport, säkerhet, temperatur, vanliga vindriktningar m.m.

Tidsplan

Det kan gå saktare om man paddlar fortare

På långfärd är det inte alls säkert att man tillryggalägger längre sträckor om man paddlar fortare. Om man t.ex. ökar sin hastighet under paddlingen från 7.0 till 7.5 km/h, kommer man 500 meter längre per timme. Men det har väldigt liten betydelse sett till helheten. Den totala tiden på vattnet är av mycket större betydelse än marginella ökningar i hastigheten. Om man paddlar effektivt sju timmar per dag och ökar hastigheten 0.5 km/h kommer man 3.5 km längre per dag. Men distansen per dag skulle öka ungefär dubbelt så mycket om man i stället för att öka hastigheten med 0.5 km/h paddlade en timme längre per dag.

Om man håller en hyfsad fart i kajaken, är det alltså antal timmar i kajaken som är viktig, inte hastigheten. Dessutom är det fullt möjligt att en ökning i hastighet på 0.5 km/h ger ökad trötthet. Det kan faktiskt bli så att den tillryggalagda sträckan sett över en längre tid blir kortare om man ökar hastigheten. Kajakens hastighet är inte proportionell mot nedlagd kraft. För att öka kajakens hastighet lite till (om man redan paddlar i relativt hög fart), måste man lägga ned oproportionerligt mycket kraft.

Om man t.ex. som en följd av sin hastighetsökning på 0.5 km/h behöver pausa tio minuter per timme i stället för fem, kommer man att tillryggalägga en kortare sträcka per timme som en följd av sin hastighetsökning!

Se dessa exempel:

Om man paddlar 55 minuter per timme och håller en hastighet av 7.0 km/h: (55/60)*7.0=6.42 km/h

Om man paddlar 50 minuter per timme och håller en hastighet av 7.5 km/h (50/60)*7.5=6.25 km/h

Man vinner oerhört mycket mer distans på att i stället paddla en timme mer per dag. Det här är egentligen ingenting konstigt. Alla vet att man orkar gå längre på en dag än vad man orkar springa. Däremot föredrar ju vissa att springa och vissa föredrar att gå.

När man räknar på det här sättet blir det än mer uppenbart att det inte finns snabba långfärdskajaker. Tillverkarna talar alltid om att deras kajak är väldigt snabb. Hur fort de flyttar på sig beror naturligtvis väldigt mycket på vem som sitter i dem, och som ovan resonemang visar beror distansen mycket mer på hur många timmar per dygn man paddlar, än hur fort man paddlar.

Under min HBB-paddling 1997 blev jag varse detta med besked. Det gick så långt att jag satt i kajaken och räknade på hur många dagar jag kunde spara genom att resa mitt tält fem minuter snabbare, plocka upp all utrustning och laga middag femton minuter snabbare, äta snabbare osv.

1990 instiftade Jim Danielsson tillsammans med några vänner Havspaddlarnas Blå Band, HBB (www.havspaddlarnasblaband.se). Året därpå paddlade Jim som första person de ca 220 HBB-milen på 43 dagar. Ove Emanuelsson, fd OS kanotist, paddlade några år senare på 41 dagar. Jim bestämde sig omedelbart för att återta rekordet. Följande år paddlade Jim samma sträcka på 35 dagar. Det rekordet blev slaget året därpå. Två år senare paddlade Jim igen. Ännu en gång slog han rekordet. Han paddlade de 220 milen på 30 dagar. Man kan lätt tro att Jim är en snabb paddlare. Det är han. På land, men inte på vattnet. Jim paddlar relativt sakta, men han paddlar många timmar per dygn och sover lite. På land är han oerhört effektiv. Jim paddlade med en hastighet av ungefär fem km/h. Men han tillbringade ofta femton till arton timmar per dygn i kajaken.

En stadig kajak är snabbare

Om man sitter 500 meter från land och måste kissa, sparar man mycket tid om man kan kissa i kajaken. Dels slipper man paddla en omväg på kanske flera hundra meter och dels slipper man den ofta omständliga processen att hitta en landstigningsplats, kliva ur, ta upp kajaken etc. Om man under en dag tar tre-fyra sådana pauser kommer man flera kilometer längre om man i stället kissar sittandes i kajaken. Men naturligtvis kan den ibland både vara skönt, trevligt och nödvändigt att sträcka på benen och avlasta rumpan.

Man kan kissa, äta och vila i ganska rejäla vågor, men det kräver stor vana, en stadig kajak och underlättas av ett välfungerande rodersystem. En snabb kajak är inte självklart snabb på långfärd. Snabba kajaker är ofta ranka och det är inte snabbt att behöva paddla omvägar in till land för att kissa, äta eller vila. I en stadigare kajak kan man vila ordentligt. Många tycker att kajaken de paddlar är stadig, men ändrar snabbt uppfattning radikalt när de är trötta efter många långa dagar och sitter ute i riktig havssjö. Det är heller inte snabbt att ligga inblåst. Med en stadigare kajak blir man inblåst mer sällan. Det är stor skillnad att paddla långfärd på havet och att paddla inne i viken hemmavid. Vad som upplevs som rankt och stadigt är förstås väldigt individuellt.

Långsiktigt hållbar strategi

Att paddla mycket långa dagsetapper på en långfärd behöver inte nödvändigtvis innebära att det går fortare framåt. Dagen efter en lång dagsetapp kan man vara så trött att man bara orkar paddla ett par mil. Det är därför viktigt att hitta en belastningsnivå man orkar hålla över lång tid. På en långfärd är det genomsnittet per dag som är viktigt för framfarten, inte enskilda dagsetappers längd. Om dagsetapperna under en vecka är 50 km, 70 km, 20 km, 20 km, 50 km, 10 km respektive 20 km, är genomsnittet under 35 km/dag. Kanske hade det varit mindre jobbigt att paddla ca 35 km/dag i stället?

Min erfarenhet är dock att i verkligheten blir dagsetapperna oftast mycket kortare eller mycket längre än genomsnittet. Det brukar vara väldigt få dagsetapper som är ungefär lika långa som genomsnittet. Vanligtvis beror det på att man måste anpassa sig efter vädret. Är det motvind hela dagen kommer man avsevärt kortare än om det är medvind. Kan man paddla hela dagen i medvind kommer man mycket längre än om man ligger inblåst halva dagen.

Det är viktigt att hitta en långsiktigt hållbar strategi. Det är ju ingen vits att paddla två dagsetapper på över sju mil om man sedan bara orkar paddla en eller två mil dagen efter. Åt andra sidan kan just det ibland vara det bästa alternativet. Om meteorologerna förutspår att ett lågtryck med kraftiga vindar är på ingång är det kanske bäst att paddla så mycket man orkar tills det kommer, för när ovädret anlänt ligger man kanske inblåst i flera dagar.

På tidspressade färder är man tvungen att paddla om det går. Vila gör man om det blåser för mycket för att paddla. Det kan ge en mycket oregelbunden sömn. På min paddling runt Skandinavien hade jag under en period då de norska meteorologerna förutspått kuling, en dygnsrytm enligt följande: Jag var vaken tjugoen timmar och sov därefter tolv timmar. Sen var jag vaken åtta timmar och sov sedan tre timmar. Sedan lugnade sig vinden under en längre period och jag var vaken i tjugonio timmar. Jag var lika trött som lycklig över att jag lyckades anpassa mig så fint och därför lyckades ta mig framåt trots det hårda vädret. Det säger sig själv att det skulle vara väldigt svårt för flera personer att tillsammans hålla en sådan dygnsrytm.

Vila innan avfärd

När min sambo Karin och jag paddlade Singö - Åland t.o.r. sommaren 2007 låg vi helt utslagna i tältet hela den tredje dagen. Det hade varit stressigt att fixa allt inför den turen. De första två dagarna paddlade vi entusiastiska från Singö i Sverige till norra Åland. Efter all stress hade vi kommit dit vi ville. Nästa morgon var vi helt slut. Båda maskade på morgonen för att inte den andra skulle fara upp och börja packa. Det slutade med att vi låg och halvsov i tältet hela dagen. Vi lämnade bara tältet för att kissa och var bara uppe då vi lagade mat och åt. Lyckligtvis sammanföll vår kollaps med att det blåste kuling. Efter den dagens vila paddlade vi tillbaka till Singö på två dagar.

Realistisk tidsplan

Att under en färd behöva göra strikta prioriteringar, t.ex. att behöva paddla 50% längre dagsetapper än planerat, beror ofta på att för få dagar avsatts i relation till planerad distans. Optimism under planeringen kan straffa sig under genomförandet. Väder, skador, behov av att vila m.m. går ju inte att planera exakt i förväg.

För att göra en realistisk tidsplan krävs erfarenhet av en liknande färd. Ett par veckor in på min HBB-paddling träffade jag av en slump en far som tänkt paddla hela Sveriges kust några månader efter mig tillsammans med sin son i en tvåmanskajak. Fadern kunde få femtio dagars semester och hade därför planerat in deras paddling under den perioden. Jag bedömde det som alldeles för kort tid för dem, det skulle innebära att de i genomsnitt skulle behöva paddla nästan fem mil om dagen. Jag var själv tveksam om jag skulle komma runt under femtio dagar och jag paddlade all vaken tid då jag inte lagade mat, reste tält etc.

Mannen insisterade på att det inte skulle bli något som helst problem. Han berättade att de för ett par dagar sedan hade paddlat tjugo kilometer en kväll och att de lätt kunde ha paddlat lika långt till. Jag tänkte tyst för mig själv "varför gjorde ni inte det då?". Jag hörde senare att de hade avbrutit färden efter ett par dagar.

På en långfärd blir man trött. Att dag efter dag paddla en fullastad kajak många timmar i exponerad miljö tar mycket hårdare på kropp och psyke än om man paddlar några kvälls- och dagsturer då och då. Det kan också vara svårare att återhämta sig när man sover i tält, lagar mat på ett litet kök osv. Hur långt man vill och orkar paddla under sådana omständigheter är omöjligt att veta om man inte stegvis bygger upp en erfarenhet.

Flexibel planering

Längre turer brukar planeras långt i förväg. Är det flera deltagare är det sannolikt nödvändigt att långt i förväg bestämma både datum och tid för start. När dagen kommer kanske det blåser för mycket för att paddla. Vad gör du då? Har du gjort en tight tidsplan kan hela färden gå om intet.

Ibland går det att planera med en viss flexibilitet. Kanske går det t.ex. att paddla åt andra hållet? Om slutet på rutten är mer skyddad, kanske du kan börja där i stället? Om målet är långt från start, kanske det till och med blåser mindre där? Det här förutsätter naturligtvis att eventuella landtransporter går att ändra med kort varsel. Om det blåser kraftig motvind, kanske du kan starta på den tänkta startplatsen, men paddla åt ett annat håll än ursprungligen planerat? Det alternativet förutsätter bland annat att du har, eller hinner skaffa, kartor över den nya rutten. Om du tänkt paddla på ostkusten kanske det är lugnare väder på västkusten?

När jag på min färd runt Skandinavien närmade mig Hammerfest i Nordnorge, hörde jag på radion hur en storm orsakade stora skador i mellersta Norge. Bland annat hade det i ett litet område blåst sönder över tjugo ladutak. Ovädret var på väg norrut, det vill säga mot mig. Jag bedömde att jag skulle bli inblåst i ungefär en vecka. Med mig hade jag en vagn jag tänkt använda för att dra kajaken mellan sjöarna i Finland. Jag hade redan använt vagnen i Danmark vid en tidpunkt då tre olika lågtryck korsade min rutt. Konceptet hade fungerat utmärkt, jag hade gått 270 km i Danmark med kajaken på släp.

Skillnaden var att Nordnorge är något mer kuperat än Danmark. Jag tittade på bergen och insåg att samma lösning inte var möjlig här. Åt andra sidan ville jag inte ligga inblåst i en vecka. Jag bestämde mig för att man inte kan veta om någonting är omöjligt om man inte har försökt.

Det här blev en av de absoluta höjdpunkterna på min färd. Svarta moln flög fram över himlen. Det regnade horisontellt. Ibland höll jag på att blåsa i diket när kastvindar fick tag i både mig och kajaken. När jag kom upp på den första höga platån förstod jag att det skulle fungera. Överlycklig drog jag min kajak på små asfalterade vägar. Helt oplanerat befann jag mig på kalfjället, flera hundra meter ovanför havet. Vädret var helt absurt, men jag kom framåt. På sju dagar gick jag 210 km.

Ju mer du i förväg har funderat på alternativa planer, ju större är chanserna att du lyckas genomföra en fin färd. Det är ju tråkigt om hela projekt faller platt på grund av väder. Det är ju fullt förutsägbart att det kan bli väldigt mycket väder.

Kända platser är inte vackra

1996 paddlade jag och Leffe från Vaxholm till Åbolandsskärgård. Vi hade hört talas om en mycket vacker ögrupp på södra Åland vid namn Kökar. Vi paddlade dit med stora förväntningar. Besvikelsen blev stor. Kökar var vackert, men naturligtvis såg det ut ungefär som alla andra hundratals öar vi sett på vägen dit. Släta klipphällar, tallar och ljung. Det är ju en skärgård bland alla andra tiotusentals öar. Världen ser inte helt annorlunda ut just där.

Kända platser är kända av någon speciell anledning. Till exempel av den enkla anledningen att många människor har varit där, det är ju en förutsättning för att många skall kunna berätta om platsen. Till Kökar går det turbåtar dagligen, det finns en camping, stuguthyrning, butik etc. De personer vi hade träffat som berättat om Kökar hade lovordat naturen. Leffe och jag hade av outgrundlig anledning hoppats på att där skulle vara extra vackra klippor etc. Vi trivdes inte bland alla människor på Kökar. Vi föredrog alla de hundratals folktomma öar vi såg både före och efter Kökar. Öar som de som rekommenderat Kökar aldrig sett, eftersom de inte paddlade, utan åkte med reguljära turbåtar som bara stannar på några få öar.

Naturligtvis finns massor med folktomma öar även i Kökars skärgård, men vår besvikelse var så stor, att när vi sett sevärdheterna, paddlade vi fort därifrån. Några av sevärdheterna bestod av en vackert formad klippa och en mycket speciell trädgård. De var mycket fina, men eftersom vi paddlat ända från Vaxholm och över Ålands hav, var våra förväntningar allt för stora. När vi var på Kökar var det lite vind och klarblå himmel. Jag undrar hur vi hade upplevt samma plats om det hade regnat och varit kallt...

Av ovan anledning brukar jag aldrig ta reda på sevärdheter på de platser jag skall till. Utan förväntningar är det omöjligt att bli besviken. Det här beror naturligtvis mycket på varför man paddlar.

Många frågar vilken plats jag tyckte var vackrast på min färd runt Skandinavien. Min upplevelse var att det berodde mer på hur jag mådde där och då, än hur det egentligen såg ut runt omkring mig. Hur man upplever omgivningen beror ju också på vädret, om man har ont någonstans, om man är hungrig, fryser, vad man är på för humör etc.

Många av de platser jag upplevt som vackrast, har varit platser jag hittat av en tillfällighet. Om man t.ex. är kall, trött, kissnödig och hungrig efter tolv timmar i kajaken och mer eller mindre desperat letat efter en landstigningsplats i en timme eller två och plötsligt hittat en, kommer det garanterat vara en de vackraste platser man sett på länge!

Hur långt per dag?

Paddla hur långt per dag, de dagar man paddlar?

1995 paddlade jag runt Bottenhavet med Leffe. Vi paddlade 1 300 km på 35 dagar. Det ger ett genomsnitt på 37 km/dag (1300/35=37). Fem dagar var vi inblåsta och paddlade inte alls. I snitt var vi alltså inblåsta en dag i veckan. De dagar vi paddlade höll vi ett genomsnitt på 43 km/dag (1300/30=43). Under den färden gjorde vi ingenting annat än paddlade, d.v.s. inga kulturvandringar, öl på pubar, bad el. likn. Vi paddlade, åt och sov. Och paddlade. Och paddlade. Avbrotten i rutinerna bestod i att vi då och då handlade mat och fyllde vatten. Detta försökte vi göra så fort som möjligt, eftersom all tid utanför sittbrunnen är av ondo ;)

Dagarna vi var inblåsta valde vi av naturliga skäl inte. Vi paddlade så mycket vi orkade tills vi blev inblåsta. När vi var inblåsta låg vi oftast i tältet och läste eller sov.

När jag paddlade HBB 1997 (www.havspaddlarnasblaband.se) ville jag paddla så fort jag kunde (jag var bland annat tvungen att hinna till mitt nya jobb i Norge...). Mitt mål var att komma runt under 50 dagar. Jag var väldigt motiverad och ville verkligen paddla på kort tid. Jag hade paddlat mycket mer sedan jag paddlade runt Bottenhavet två år tidigare med Leffe, bland annat hade jag ensam paddlat runt Lofoten. Jag hade bara paddlat i knappt tre år, men jag hade paddlat väldigt mycket under de tre åren.

Jag låg aldrig inblåst någon hel dag, däremot delar av dagar. Eftersom jag var mer erfaren än på paddlingen med Leffe runt Bottenhavet 1995, paddlade jag i mycket hårdare väder. När jag kom fram till Haparanda efter 41 dagar var jag väldigt, väldig glad. Men också helt slut. Jag hade en fruktansvärd värk i hälarna (inget problem numera tack vare de nya styrpedalerna) och när jag satte mig ned de första dagarna efter ankomsten studsade jag upp av smärta (jag glömde hela tiden att jag hade ont i rumpan).

Svårast var det psykiskt. Jag kände mig verkligen helt slut. Jag hade pressat mig att gå upp varje morgon i 41 dagar, trots att jag var trött i hela kroppen och inte alltid jättesugen på att paddla. Min utrustning och mina rutiner var inte lika bra då som nu. I över en månad tog jag varje morgon på mig kalla, blöta kläder. Sedan paddlade jag i blöta kläder hela dagen. Ofta var det bara ett par plusgrader ute. Jag startade från norska gränsen den 22 april och när jag passerade Luleå hade den fasta isen släppt endast tre dagar tidigare. På land låg stora snöhögar och i vattnet flöt fortfarande isflak.

Sedan dess har jag en mycket stark aversion mot att sätta på mig kalla och blöta kläder (men numera vet jag ju att man kan ha dem i en påse på magen innan man klär på sig. De torkar inte, men de blir i alla fall lite ljumna :-). Om man paddlar långa dagsetapper är möjligheterna små att torka kläder i solen.

En annan psykisk knäckare var SMHI. Näst sista dagen rapporterade de SV 2-5 m/s. Medvind! Efter tre dagar med nordliga vindar kring tio meter per sekund blev jag överlycklig.

Det blev inte medvind. Det blev ännu en dag med obarmhärtig motvind. Samma sak upprepades dagen därpå, både i prognosen och i verkligheten. Om de hade rapporterat motvind i prognosen hade jag vetat vad som väntade. Nu blev besvikelsen istället enorm. De kan vara luriga de där filurerna som sitter inomhus och rabblar upp sina hypoteser...

När du funderar på hur långa dagsetapper du själv vill paddla på en tälttur kan det vara bra att känna till att kajakerna är långsammare när de är lastade. Dessutom är vinden ofta kraftigare och vågorna större längre ut i skärgården än på hemmavatten som ofta är mer skyddade. Jag bedömer att 40 km på en Tälttur i ansträngningsgrad ungefär motsvarar en Dagstur på 50 km. Och självklart tar det hårt på kroppen att paddla många dagar i sträck utan vila. 

De tre sista dagarna på Klubbturen från Västervik till klubblokalen i april-maj 2007 paddlade vi 14 mil. Vi var fyra välsynkade personer som ville hem.. :-). Vi höll ett lagom malande tempo, pausade kort och sällan. En av middagarna åt vi stående i mörkret. Vi var så hungriga när vi plockade fram landstigningssnackset att vi åt tills vi var mätta.

I menyn under "Loggbok HBB 1997" finns min loggbok från HBB-paddlingen 1997. Jag tror inte det går att hålla så långa dagsetapper med en grupp på sex till åtta personer. Själv skulle jag inte heller vilja paddla en tur med så många långa dagsetapper igen. Jag skulle helt enkelt inte vilja pressa mig så hårt under så lång tid en gång till. Det ville jag däremot under Skandinavienturen :-).

2002 paddlade Leffe och Johan HBB på 35 dagar (över 6 mil om dagen). De kände varandra mycket väl och hade paddlat mycket tillsammans. Förberedelserna bestod bland annat i flera dagsturer på 90-100 km. De hade då var för sig paddlat i över 30 år.

Magnus Fischer 2007-12-31

Erfarenhet & Färdighet inför Åland Mini-X

Deltagare måste ta stort ansvar för sitt deltagande och förbereda sig med god marginal för vad som kan krävas. Varje deltagare måste känna sig trygg i att hon/han är tillräckligt fysiskt och mentalt förberedd för att klara av de påfrestningar som en långfärd i exponerad miljö innebär. Utöver detta krävs tillräcklig kunskap och vana inom andra områden, bla friluftsliv, navigation och inte minst paddling. Varje deltagare måste också lita fullständigt på övriga deltagares förmåga.

Under Miniexpeditioner kommer vi dagligen att paddla långa distanser i en eller flera veckor i sträck. Du måste orka hålla gruppens tempo under en längre period. Det är stor skillnad på att paddla en dagstur i tom kajak och att paddla en fullastad kajak i hårt väder många dagar i sträck. Kroppen hinner aldrig riktigt återhämta sig. Man blir sliten, mycket sliten.

Överfarterna mellan Sverige och Åland är ca 17 respektive 30 km. Det innebär att man på den längre överfarten kommer att sitta i kajakerna ca 5 timmar om allt går bra. Om vädret ändrar sig oväntat och man får kraftig motvind då man befinner sig halvvägs, kan det bli betydligt längre.

ERFARENHETSNIVÅER

Vågvana

Inför långfärden måste vi ha händerna fulla av valkar och ha tränat upp senor, muskler och leder så vi inte blir skadade eller får ont. Trötta kommer vi dock att vara ☺. Vi måste vara vana vid att paddla i mycket vågor under lång tid. Bäst är naturligtvis att paddla många blåsiga tältturer i ytterskärgården,
men det kan ju vara vindstilla när vi är där, varför det kan var svårt att träna på detta. Därför tror jag på att även paddla mycket motionskajak. Skvalpiga dagar runt Djurgården kommer att vara mycket bra vågträning eftersom motionskajakerna är rankare än de kajaker vi brukar paddla, men det är naturligtvis också viktigt att vi paddlar de kajaker vi sedan kommer att paddla på långturen.

Vad behöver vi träna inför tex en tur runt Åland?

  1. Dagsetapp på >70 km innevarande år.
    Om man vet att man kan paddla 70 km kommer alla i gruppen vara helt säkra på att alla har tillräckligt med marginal för att paddla en överfart på 30 km, även om det blir motvind, man har en dålig dag etc.

  2. Många mil i motionskajak för att öva paddling i vågor: kanske t.o.m. paddla flera Djurgårdsvarv i sträck? (Inför långa överfarter är det viktigt att träna paddling i vågor under lång tid utan möjlighet till vila).

  3. Paddlade mil totalt / innevarande år?

  4. Paddlat en femdagars Havstur innevarande år. Kanske mer?

  5. Förslag?

Jag har funderat på hur mycket jag själv tycker jag behöver paddla inför tex en tur till, runt och tillbaka från Åland, dvs en tvåveckors Tälttur i exponerad miljö. Det handlar ju om att fräscha upp diverse saker, bland annat:

  • allmänna rutiner: klädsel, packrutiner mm
  • kalibrera och aktivera hjärncellerna som navigerar :-)
  • aktivera kajakreflexerna: läsa vågorna, surfa, stötta reflexmässigt
  • se, höra och känna vågor, ändringar i vindriktning mm utan att tänka
  • komma i tillräcklig fysisk form

Så här såg mina förberedelser ut inför paddlingen från VKV till museet april-maj 2007:

Vecka

Km/v

Basturer

Dagsturer

Y-tur

v1

50 km

5

-

-

v2

10 km

1

-

-

v3

65 km

3

1*35km

-

v4

83 km

1

-

3 dgr

v5

80 km

3

1*50km

-

v1-5

Tot.288km

 

v6-7

280km

Västervik - Stockholm

 

Färdighetsnivåer

Vad behöver varje deltagare kunna? Hur bra?

Kajakskicklighet

  • Du måste både känna dig fullständigt trygg och tycka att det är roligt att paddla i alla slags vågor från alla riktningar.
  • Surfa, stöta och behärska våra räddningsmetoder.
  • Kliva i och ur på struliga platser (hala klippor, höga klippor etc).
  • Vad mer?

Navigering

Paddla alltid dagsturer och andra längre turer med karta. Det är enda sättet att lära sig navigera och det är också enda sättet för en van navigatör att bibehålla färdigheten. Att navigera i ytterskärgården är svårt och känslan för att navigera är färskvara. Det är därför viktigt att kontinuerligt tolka synintryck och göra bedömningar för att behålla färdigheten. Du måste kunna titta på karta och kompass under alla väderförhållanden, även när du paddlar i stora vågor på havet. Det är svårt när du har fullt upp med själva paddlingen och vattendroppar på både karta och kompass döljer konturer, siffror, bokstäver och tecken, men det är nödvändigt.

Friluftsvana

Vilken vana krävs?

Fysik

Lägg upp en träningsplan. Börja redan under vintern. Hela året bör paddlingen kompletteras med någon form av konditionsträning, dvs någonting som ger högre puls och andningsfrekvens än paddling. Tex cykling, spinning, längdskidor eller löpning.

För att kroppen skall klara en rivstart på kajaksäsongen i samband med islossningen är det viktigt att du håller i gång de delar av kroppen som belastas mest vid paddling: handleder, axlar och hela bålmuskulaturen. Leder och senfästen tar längre tid att bygga upp än muskler. Om de blir överbelastade kan det ta lång tid att bli av med besvären.

Väder

Vana att hantera väderinformation: hur påverkar den dina beslut om färdväg mm? Vad innebär den här väderleksrapporten för dig?

Omdöme i kajakmiljö

Välj rutt med hänsyn till egen träningsform, vattentemp, vind, övriga deltagare mm

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Om det blåser för mycket kommer vi inte att kunna genomföra plan A. Var inställd på att detta kan hända och ha en alternativ plan. Du vill förhoppningsvis paddla MiniExpeditionen för att du gillar att paddla och då måste det väl även vara roligt att i stället tex paddla till Sundsvall eller Nyköping? Det kan bli så. Det är ju tråkigt för resten av gruppen om luften går ur andra deltagare och hela projektet och alla förväntningar faller platt.  

Magnus 2007-12-20

E & F-nivåer inför Åland runt 2008

Alla var eniga om att turen skall genomföras så som Magnus tidigare skrivit, dvs som ett kompisgäng som paddlar tillsammans och använder Kajakspecialistens utrustning. Dvs inte som ett arrangemang där Kajakspecialisten är ansvarig för "allt". Det innebär bland annat att deltagarna skall paddla mycket tillsammans inför turen. Grupp(erna) måste svetsas samman.

Det poängterades att E&F-nivåerna skall uppfyllas, men att detta automatiskt inte medför / garanterar att man är redo. De är att betrakta som ett minimum och en vägledning. Deltagare måste inse att man, då man uppfyllt E&F-nivåerna, själv måste bedöma om man är redo.

  1. Paddlat minst 500 km totalt innevarande år, helst mer.

  2. Paddlat en 5 dagars Havstur eller mer innevarande år (inte nödvändigtvis i klubbens regi, men man måste gjort det någon gång i klubbens regi).

  3. Inom 15 dagar före avfärd: som inför en Havstur.

  4. Paddla en dagsetapp på 70+ innevarande år i klubbens regi, helst med gruppen som ska paddla.

    Syfte: Det är ett bra sätt att testa om kroppen verkligen kommer att hålla för att paddla 500 km på två veckor med en fullastad kajak. Det kan dessutom hända att vi blir tvungna att paddla riktigt långa dagsetapper, tex för att hinna med överfarter innan ett väntat lågtryck kommer.

    Vi diskuterade om vi även skulle paddla ett Intensivvarv runt Djurgården morgonen därpå, men skippade det: "vilje- och styrkeprov" uppfylls under en Havsstur.

  5. Paddla 35 km utan att kliva ur kajaken.

    Syfte: överfarten Söderarm - Lågskär är 30 km. Att kissa på sig är lätt, men det är svårare att hantera ond rumpa och stela ben.

  6. Att under en vanlig klubbtur, långt från land och under icke helt spegelblanka förhållanden, "med bibehållet själsligt lugn", utföra alla klubbens ordinarie kapsejsningsövningar.

    Vi diskuterade riskerna med att öva detta under "alltför realistiska" förhållanden. Det förefaller inte bra att orsaka en skarp olycka under alltför skarp övning. Alltså bör förhållandena under övning i förväg bedömas som helt säkra.

  7. Vara helt komfortabel att paddla motionskajak runt Djurgården en dag med både vind och mycket båtsvall.

  8. Vara van och duktig på att surfa i stora vågor.

Bas- & Dagsturer

En Bastur är fyra timmar eller kortare. Vissa Basturer med en egen speciell karaktär har ett eget namn som beskriver den speciella karaktären, tex Aspiranttur, Fullmånetur, Frukostpaddling och Morgontur.

En morgontur är vanligtvis en tidig tur före jobbet en vardagsmorgon. Vanligtvis utlyses samling senast kl 07 och lokalen lämnas max tre timmar senare. Är turen längre än fyra timmar klassas turen som en Dagstur.

Turer som är längre än fyra timmar kallas Dagstur. På Dagsturer är det vanligtvis pauser på land. Vi gör överfarter på upp till 1 km=max 500 m till visst våg- eller vindlä. Landstigningsplats kan vara längre bort. Dagtid är det ofta både mer vind och båtar, dvs väldigt mycket mer vågor än morgnar och kvällar.

Utlysning och inställning av turer

Turer kan alltid ställas in med kort varsel pga oförutsedda händelser. De kan också utlysas med kort varsel.

Avbokningsregel

Vid sen avbokning och få deltagare, ring alltid Turansvarig. 

Tempo

För att alla ska kunna paddla i ett tempo som passar dem finns turer i olika tempon. Tiderna nedan gäller VKV-kajakerna, motionskajakerna är några minuter snabbare.

  • Anpassat

    På Aspirantturerna (de enda turer som utlyses i Anpassat tempo) anpassas tempot till den som paddlar lugnast. Målsättningen är att uppnå Fart-tempo. Dessa turer finns endast under intagningsperioden av nya medlemmar.

  • Fart 

    Det tempo en van medlem håller som otränad.
    9 km under 80 min.

  • Fartplus 

    Det tempo en van medlem håller som tränad. Högre fart samt färre och kortare pauser än på Fartturerna.
    Riktmärke: ca 9 km på ca 70 min.

  • Intensiv 

    Det tempo en van, tränad medlem som gillar att pressa sig håller.
    Mycket högt tempo med få och korta pauser.
    Riktmärke: ca 9 km på under 60 min.

Distans

Distans är en faktor utöver tempo. Även om du gillar att paddla morgon- eller kvällsturer i Fartplus, kanske Farttempo passar dig bättre på en Dagstur - det är ju minst dubbelt så långt.

Öka tempo och distans stegvis

Första gången du provar ett högre tempo, gör det gärna på en lite kortare tur. En Dagstur är vanligen lika lång som tre-fem kvällsturer.

Om du inte paddlat på 10-14 dagar bör du välja ett lugnare tempo än vanligt. Fråga Turansvarig om du är osäker på vilket tempo och distans som passar dig.

Om Intensivtempo

Om du har kommit i gång ordentligt för säsongen och tycker det är roligt att paddla riktigt fort, häng gärna med på intensivturerna. Två vana Fart-paddlare i en K2-Anita paddlar fortare än de snabbaste K1-orna, så de som paddlar K2 får kanske vänta in lite. Vi paddlar som vanligt i grupp.

Det bästa sättet att utveckla sin paddelteknik och uthållighet är att paddla fort. Man blir liksom tvungen. Du kommer att bli förvånad över att du orkar mycket mer än du tror. Vi tar väldigt få och mycket korta pauser, men har du paddlat mycket innevarande år fungerar det överraskande bra.

Erfarenhetsnivå inför Dagsturer

Nya medlemmar

Det är väldigt individuellt hur många mil du bör ha paddlat innan du paddlar en Dagstur. Vissa är redo efter 10 mil, andra efter 20 mil. Fråga Turansvarig om du är redo innan du anmäler dig till en Dagstur.

Det är avsevärt jobbigare att paddla en dagstur på 35-40 km än en Bastur på 9-15 km. Bland annat är kajakerna tyngre på en dagstur pga mer mat och vatten. På helgerna, då dagsturerna oftast paddlas, är det ofta mycket båttrafik vilket gör att det ofta är mer vågor. Dessutom brukar vi komma ut på öppnare vatten där vindvågorna hinner bli större. Dagsturer sker sällan helt i medvind. Kanske blir det motvind hela vägen tillbaka. Inför din första dagstur är det en bra förberedelse att paddla två dagar i rad, gärna ca 15+15 km. Innan du paddlar en dagstur på 35-40 km kan det också vara bra att paddla en kortare på 20-25 km.

Vana medlemmar

Inför säsongens första Dagstur bör du ha paddlat minst tre-fem basturer, dvs minst lika långt som Dagsturen är lång. Paddla gärna K2 Anita.

Avsluta turer med att kapsejsa

För att bibehålla vana av stöttningar och hur du hanterar en kapsejsning är det bra att då och då avsluta turer med en kapsejsning. Fråga Turansvarig före avfärd om det hinns med. Kanske vill fler öva?

Packlistor

Till Basturer bör du alltid ha med ett komplett ombyte, en vattenflaska och lite "orka åka hem mat". Obs att skor i sittbrunnen kan försvinna vid en kapsejsning. Det är bra om fler än turansvarig har mobilen tillgänglig i sittbrunnen. Se >Packlista Dagstur.

Se även texten under Utrustning / Personlig Utrustning, här finns mer information om vad som kan vara bra att ha.

Info inför tältturer

 

        Expedition
      Havstur
    Havskurs
  Ytterskärgårdstur
Ytterskärgårdskurs

 

Din första Tälttur

Först går du Ytterskärgårdskursen = Y-kurs. När du uppfyller Erfarenhetsnivåerna kan du paddla Din första Tälttur i klubben. Det skall vara en Ytterskärgårdstur = Y-tur med Magnus, vanligtvis 3 dagar.

Därefter kan du paddla andra Ytterskärgårdsturer. Innan du paddlar en Havstur skall du gå Havskursen.

Klubbens tältturer

På Tältturerna ordnar deltagarna inköp av mat, tillagning av mat, transporter mm. Förutsättningarna på klubbens tältturer är att deltagarna är ett kompisgäng där alla förväntas bidra lika mycket under både planering, genomförande och efterarbete.

Det skall finnas en TA och kanske även en vice TA. Alla deltagare förväntas ta del i alla gemensamma beslut.

Ekonomi

Priser för Tältturer, se prislistan.

  • Basavgift

    Kajaksläp, Hovmästare, PRAO, Sjukvårdspåse, Extra- & Reparationspåse, Taket, Matpåsar, Reservpaddel, kök, Ernst samt liggunderlag. Även förbrukningsartiklar ingår: gas, alkogel, toapapper, hundpåsar, Zip-Lock, sop-påsar mm

  • Kajak och tillbehör

    Kajak, paddel, kapell, flytväst, pontoner, jacka, pump etc

    Medlem kan paddla egen kajak, om kajaken uppfyller de säkerhets- och funktionskrav som verksamheten ställer. De metoder för ponton- och kamraträddning som övriga deltagare behärskar måste fungera. Fråga alltid TA om du vill använda egen kajak.

  • Tält

    Rött Hilleberg tvåmanstält Allak inkl extra golv, stenöglor och lykta

Ingår ej

  • Mat (ej heller kajakbars, REAL, äpplen)
  • Kartor (ingår i mån av tillgång)
  • Transporter

Betalning

Avgiften betalas vid bokning om pris finns inlagt i Kalendern. Avgiften kan annars betalas i efterhand, men skall finnas på Kajakspecialistens konto senast sju dagar efter avslutad Tälttur. Betald avgift återbetalas ej.

Bokning

Bokning skall ske senast 14 dagar före avfärd om inget annat anges för respektive tur. Avbokningsregler finns ej. Avbokning sker inom ramen för kamratlig acceptans :-)

Ansvarsområden Tältturer

Inför varje Tälttur måste någon ta på sig respektive ansvarsområde nedan. Ansvarig skall inte nödvändighetsvis utföra uppgiften, utan se till att den blir utförd.

  • Turansvarig

    Utlyser turen och dokumenterar i turbeskrivningen vem som är ansvarig för vad.

    Planerar geografiska alternativ för sjösättning och landstigning i samråd med transportansvarig.

  • Matansvarig

    Ansvarig planerar och fördelar inköp av mat, dryck och matlagning. Inventerar i förväg eventuellt kvarvarande innehåll i fikapåsen (te, kaffe, drickchoklad, varma koppen och C-vitamin med citronsmak). Ev rester efter turen lämnas förslagsvis kvar.

  • Transportansvarig

    Undersöker gruppens transportresurser och meddelar TA. Transport- och Turansvarig kommunicerar angående möjlig rutt, eftersom den är helt avhängig av tillgängliga resurser. Resurserna avgör bla om det bli en A-A eller en A-B tur. I Hovmästarn finns en bok med tips på sjösättningsplatser, kommunala färdmöjligheter, parkeringsmöjligheter mm.

    1. Finns extern bil? Finns extern chaufför? När och var kan vederbörande köra? Extern person kan vara vänner utanför klubben, men även medlemmar som inte deltar på turen.

    2. Finns intern bil? Hur många passagerare tar bilen? Finns dragkrok?

    3. Skall bil hyras? Med eller utan dragkrok? Hyra var? Vem hämtar och lämnar?

    4. Parkeringsmöjligheter?

    5. Behöver några deltagare åka kommunalt?

  • Utrustningsansvarig

    Ser till att all Tältlags- och Gemensam utrustning kommer med. Mailar Magnus om någon av förbrukningsartiklarna i depån sannolikt inte räcker till nästa Tälttur.

  • Ekonomiansvarig

    Råddar och reder ut allas utlägg för mat, bensin, parkering mm.

  • TB-ansvarig

Ansvarsområden på vattnet

  • TA (inkl navigation)

  • Eventuellt en Kö-karl/kvinna. 
    Detta bör dock ej behövas. Det är alltid alla deltagares ansvar att anpassa sig efter personen längs bak.

 

DINA FÖRBEREDELSER

På tältturerna paddlar vi, om vädret och övriga omständigheter tillåter, ca 30-50 km per dag. Eftersom kajakerna är tungt lastade är paddlingen betydligt tyngre än då kajakerna är tomma. Vi paddlar flera dagar i sträck och gör längre överfarter där vi ofta kommer att vara exponerade för vågor och vind.

Påfrestningen på kroppen blir väldigt mycket större än på en vanlig dagstur. För att förebygga problem med handleder, blåsor i händerna, träsmak och för att du ska orka tempo och distans måste du ha paddlat mycket och uppnått en viss Erfarenhetsnivå.

Det är naturligtvis också en fråga om säkerhet. Långt ut i skärgården blåser det oftare och mer. Vågorna kan vara stora. Och vattnet är kallare.

Om Erfarenhetsnivåer

Observera att du före avfärd måste uppnått Erfarenhetsnivån för den Tälttur du anmält dig till. Tänk genom detta innan du betalar anmälningsavgiften och därmed förbinder dig att betala resterande avgift.

Kajakspecialistens målsättning är att erbjuda tältturer med hög kvalité för alla deltagare. Erfarenhetsnivåerna är till både för din egen skull och av hänsyn till övriga i gruppen. Nivån av förberedelser är satt för att alla i gruppen ska vara så pass väl förberedda att vi verkligen kan ta oss ut till de speciella öarna långt ut i havsbandet (med reservation för vädret naturligtvis).

På en tälttur kan det alltid uppstå en situation där vi pga vädret mm inte bör paddla tillbaka sista kvällen. Naturligtvis försöker vi undvika att en sådan situation uppstår, men om det inträffar avvaktar vi tills situationen är bättre. Säkerheten går alltid först. Det innebär alltså att du måste vara beredd på att du inte kommer hem som planerat.

Fästingar, TBE och borrelia

Överväg att vaccinera dig mot TBE. Det är en fruktansvärd sjukdom. Man måste ta första sprutan ett halvår i förväg, så börja i god tid (detta kan naturligtvis ändras, kolla upp vad som gäller). Tänk på att fästingar även kan raggas upp på Dagsturer.

Info om borrelia: http://www.vardguiden.se/Article.asp?Articleid=3084
Info om TBE: http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3294

Försäkring

Deltagande i alla Kajakspecialistens aktiviteter sker på egen risk och på eget ansvar, varför du bör ha egen gällande försäkring som täcker eventuella skador på person eller utrustning. Vid skadad eller förlorad utrustning är kunden till fullo ersättningsansvarig. Kajakspecialisten har inga försäkringar som skyddar kunden. Utrustningen är endast försäkrad gentemot tredje man.

Ytterskärgårdstur

Innan du paddlar en Ytterskärgårdstur måste du gå Ytterskärgårdskursen och uppfylla Erfarenhetsnivåerna. Vi gör överfarter på upp till 2 km=max 1 km till visst våg- eller vindlä. Landstigningsplats kan vara längre bort.

Dagsetapperna är vanligtvis 30-35 km, men kan bli längre. Första och sista dagen paddlar vi vanligen ca 20-25 km, då det dessa dagar går tid till landtransporter, packa etc.

Erfarenhetsnivå

  • Under innevarande år paddlat minst 200 km, varav minst 50 km de femton dagar som föregår Ytterskärgårdsturen.

  • Minst tre Dagsturer på minst 25+35+35 km i Tältturens tempo ska ingå i dessa 200 km.

  • Allt ovan avser paddling i klubbens regi.

Erfarenhetsnivåerna gäller på din första Y-tur. Därefter är det lättare för dig att själv bedöma hur mycket just du behöver paddla inför en Y-tur, men använd Erfarenhetsnivåerna som en vägledning.

Repetera kurser

Repetera gärna Ytterskärgårds-/Havskursen (avgiftsfritt och i mån av plats).

Att paddla utanför klubbens regi

Du lär dig mycket av att paddla på nya vatten och med andra kajaker än klubbens, men på tältturerna är det viktigt att du är van vid klubbens rutiner och den kajak du paddlar på tältturen. Därför är det viktigt att du paddlar mycket med klubben.

 

Läs även informationen på sidan Tältturer.

Havstur

Innan du paddlar en Havstur måste du gå Havskursen och uppfylla Erfarenhetsnivåerna. Dagsetapperna är vanligtvis 35-50 km, men kan bli längre. Vi gör överfarter på upp till 10 km=max 5 km till visst våg- eller vindlä. Landstigningsplats kan vara mycket längre bort.

Erfarenhetsnivå

  • Under föregående och innevarande år paddlat totalt minst 1000 km*, varav minst 300 km** innevarande år. Alternativt paddlat 500 km** innevarande år.

  • Av ovan distans, paddla minst 100 km de femton dagar som föregår Havsturen. I dessa 100 km skall det ingå en Dagstur på 50 km** och gärna en del turer i motionskajak (ger bra vågvana eftersom de är rankare).

  • Paddlat minst fyra timmar utan att kliva ur kajaken innevarande år**

  • Inför alla tältturer längre än tre dagar måste en kortare tälttur göras innevarande år** (ingår i totala distansen ovan).

* Hälften kan paddlas utanför klubbens regi.
** Paddlas i klubbens regi.

Erfarenhetsnivåerna gäller på din första Havstur. Därefter är det lättare för dig att själv bedöma hur mycket just du behöver paddla inför en Havstur, men använd Erfarenhetsnivåerna som en vägledning.

Repetera kurser

Repetera gärna Ytterskärgårds-/Havskursen året efter (då avgiftsfritt och i mån av plats sju dagar före start).

Att paddla utanför klubbens regi

Du lär dig mycket av att paddla på nya vatten och med andra kajaker än klubbens, men på tältturerna är det viktigt att du är van vid klubbkulturen och den kajak du paddlar på tältturen. Därför är det viktigt att du paddlar mycket med klubben.

Miniexpedition

Målet är givet, oavsett förhållanden. Nästan. Självklart gör vi omdömesfulla val beroende på väder mm, men grundkonceptet är att paddla "A till B". Vi gör "vid behov" överfarter längre än 10 km (till Åland är det tex 30 km paddling över öppet hav). Dagsetapperna blir vanligtvis: 35-50 km, men kan bli längre.

Erfarenhet- & Färdighetsnivåer

E&F-nivåerna kan variera beroende på turens karaktär. Nedan finns E&F-nivåerna inför Ålandsturen 2007:

  1. Paddlat minst 500 km totalt innevarande år, helst mer.

  2. Paddlat en 5 dagars Havstur eller mer innevarande år (inte nödvändigtvis i klubbens regi, men man måste gjort det någon gång i klubbens regi).

  3. Inom 15 dagar före avfärd: som inför en Havstur.

  4. Paddla en dagsetapp på 70+ innevarande år i klubbens regi, helst med gruppen som ska paddla.

    Syfte: Det är ett bra sätt att testa om kroppen verkligen kommer att hålla för att paddla 500 km på två veckor med en fullastad kajak. Det kan dessutom hända att vi blir tvungna att paddla riktigt långa dagsetapper, tex för att hinna med överfarter innan ett väntat lågtryck kommer.

    Vi diskuterade om vi även skulle paddla ett Intensivvarv runt Djurgården morgonen därpå, men skippade det: "vilje- och styrkeprov" uppfylls under en Havsstur.

  5. Paddla 35 km utan att kliva ur kajaken.

    Syfte: överfarten Söderarm - Lågskär är 30 km. Att kissa på sig är lätt, men det är svårare att hantera ond rumpa och stela ben.

    Med facit i hand: Överfarten Söderarm - Lågskär gick över spegelblankt vatten, men på norra Åland blev vi överraskade av mycket stora vågor och vi blev tvungna att paddla en lång sträcka i enorma vågor utan att kunna ta den planerade landpausen eftersom vågorna omöjliggjorde en säker landstigning. All koncentration användes till paddlingen, det var svårt att äta och dricka sittandes bland vågbergen.

  6. Att under en vanlig klubbtur, långt från land och under icke helt spegelblanka förhållanden, "med bibehållet själsligt lugn", utföra alla klubbens ordinarie kapsejsningsövningar.

    Vi diskuterade riskerna med att öva detta under "alltför realistiska" förhållanden. Det förefaller inte bra att orsaka en skarp olycka under alltför skarp övning. Alltså bör förhållandena under övning i förväg bedömas som helt säkra.

  7. Vara helt komfortabel att paddla motionskajak runt Djurgården en dag med både vind och mycket båtsvall.

  8. Vara van och duktig på att surfa i stora vågor.

    Detta är viktigt eftersom gruppen blir alltför utspridd om några surfar och andra inte. Personer som kan surfa kan dock erfarenhetsmässigt ha svårt att accellerera upp en riktigt tungt lastad kajak i surf. Därför är det viktigt att de starkaste deltagarna tar den tyngsta packningen.

Dagsschema på Tältturer

Nedan tiderna är ett ramschema vi vanligtvis följer, men vi anpassar oss alltid efter vädret och verkligheten.

05:50 Vakna! - ställ tex larmet på mobilen
05:55 Sjöväder på P1
06:00 - 07:00 Ev morgonbad
Packa personlig utrustning (allt utom tält, stol och tandborste - allt kan vara kvar i tältet).
Diska ev gårdagens middag.
07:00 - 08:00 Frukost och göra kajakmackor
08:00 Plocka undan frukost
09:30 Redo i kajakerna
Vi paddlar ca två-tre timmar både före och efter lunch. Lunchpaus 90 minuter på land med start ca kl 12-13.
21:00 Middagen undanplockad. Läggdags för de som vill.
21:50 Sjöväder på P1 med tvådygnsprognos

Paddla långt